Avslutande blogginlägg

Så, nu har jag skickat in tentan för denna kursen, så nu har jag ro nog att skriva detta inlägget.

Vad jag har lärt mig:

Jag har faktiskt lärt mig en hel del materiallära och tekniker under detta halvåret, mycket tack vare mina kurskamrater som har hållit fristående workshops under slutet av terminen, men även av mina lärare under vårens gång. Jag hade stora förväntningar av att vi skulle lära oss mängder av material och tekniker, så jag är väldigt glad i att en av mina kursare tog tag i detta och såg till att vi alla fick dela med oss av något som vi kunde som hade med konst att göra. I och med det så känner jag mig ännu mer nyfiken på att skapa, och jag känner mig även tryggare i min framtida profession. När vi hade dessa workshops så delade vi med oss av den kunskapen och de tips som var och en av oss bar på, och det blev väldigt tydligt för mig att sociokulturellt lärande verkligen är en befäst teori som fungerar i den levande undervisningen. Den där Vygotskij visste vad han pratade om.

Jag har också upptäckt i mitt tenta-skrivande att mina tidigare inlämningar och tentor är till stor hjälp för mig. Jag insåg när jag letade efter en boks utgivningsförlag att jag har förklarat de saker jag lärt mig under mina två universitetsår på ett sätt så att jag själv enkelt kan ta till mig det. Jag märkte att jag har omformulerat professorers krångliga texter så pass bra och enkelt så att jag idag kunde ta hjälp av det jag tidigare skrivit. Ja, antingen skrev jag på ett enkelt sätt, eller så har jag lärt mig att läsa svårare texter.

Jag har fått testa ett helt nytt arbetssätt. Istället för att jobba mot ett förbestämt mål så jobbade vi i process. Vi fick inte veta vart vi skulle, man fick absolut inte ha ett färdigt mål i sikte. Utan produkten  skapades ju längre man kom i sin process. Vad man än gjorde under dessa veckor var ett steg i riktningen mot att få en slutprodukt och ett syfte. Jag trodde inte alls att jag skulle ha någon slutprodukt, men där stod jag efter att veckorna hade gått, och jag hade en slutprodukt som även i sig själv hade en djup innebörd. Detta är jag riktigt glad för att jag har fått gå igenom, det var en upplevelse som lärde mig mycket om mig själv i en skapande process, och vi kurskamrater lärde känna varandra på ett djupare plan.


Vad jag önskar nu i efterhand av kursen: 

Jag känner definitivt att jag hade velat vara i skolan oftare än vad jag har fått under denna terminen. Vi har haft väldigt många dagar varje vecka där vi har haft "lästid" hemma, men de kompendier och böcker som vi har läst har inte tagit 2-3 veckor att läsa, så jag känner att jag har tagit lån för att sitta hemma och skissa och se på film. Det är dumt att klaga på att man har en lugn period i sitt liv när andra jag känner pluggar så att det sprutar ur öronen, men jag hade velat vara i skolan oftare. Lärarna har förklarat det för mig som så att de inte har rätt att be oss komma till skolan oftare än vad de har gjort under terminen på grund av regelverk. Visst är det nog absolut så, det förstår jag också, men hur gör andra lärare på GU i våra andra kurser när vi har så extremt mycket att läsa, och ändå kommer vi till skolan varje dag för att få föreläsningar, seminarium och workshops? Jag förstår det helt enkelt inte, och jag hade velat vara mer på HDK, vilket är ett bra betyg för kursen! =)


Jag vet inte riktigt vad som ska vara med i detta avslutande blogginlägget, så jag får hoppas att detta räcker.

Slutreflektion av mitt gestaltningsarbete.

En reflektion som jag gör av en mer privat karaktär är de tankar jag har fått genom handledningarna och min egen process då jag har uppmärksammat att det i fel läge inte krävs så mycket för att stjälpa intresse och lust hos en student eller en elev. Jag vet själv att jag har lätt att tappa mitt fokus om jag inte får uppbackning på att jag gör rätt eller går åt rätt håll, vilket självklart är meningen med denna typ av arbetsmetod som vi har jobbat i nu under 4 veckors tid på HDK/BVK. Jag minns som jag beskrev under min redovisning att vår bildlärare på högstadiet i stort sett knäckte en klasskompis självförtroende när vi skulle måla djur under några lektioner. Jag kommer ihåg att min kompis blev väldigt ledsen av lärarens kommentar, och idag är jag målmedveten att aldrig utsätta mina framtida elever för den känslan. Jag ska så gott jag kan lyfta upp och inspirera elever för att kunna skapa på deras bästa sätt, inte tvärt om.

En annan dröm som jag bär med mig från min tidigare yrkeserfarenhet som barn- och ungdomspedagog är att fånga en grupps intresse och fokus genom att göra en övning inför ett ämne som jag vill lyfta särskilt mycket. Genom att öppna med en gemensam övning så väcks nyfikenhet och uppmärksamheten vaknar till liv samtidigt som att gruppen får en stärkt känsla av gemenskap och ett sociokulturellt lärande. Under min redovisning fick ni ta del av den sidan av min pedagogik när ni fick riva sönder en annan students skiss av något hen håller kärt. Därefter gick jag just in på diskussionsämnet som handlade om att vi som framtida lärare inte ska knäcka elevers självförtroende, att vi ska vara rädda om deras lust. Jag fick en känslomässig reaktion genom att öppna upp med den övningen, vilket var meningen.

När jag tänker på hur jag kan koppla och använda min gestaltning, så ser jag framför mig att jag definitivt ska spara det jag skapat under dessa gestaltningsveckorna. Jag hade gärna i framtiden använt mitt verk för att visa att det är möjligt att faktiskt skapa någonting av tidningar som dimper ner i brevlådan som reklam. Konst kan vara gratis, och genom att behöva vara kreativ med det ”lilla” man har hemma, så kan konsten utvecklas och ta nya vägar som man inte såg framför sig från början. Jag kan även koppla min gestaltning till kollageskapandet, eftersom att det är det jag faktiskt har gjort trots att det inte var min mening från början. Jag hade ju en vision att i pixel-stuk använda färger ut tidningsklipp, istället för att måla med ordinarie färg.

Det som har varit allra mest fascinerande för mig under den här perioden är att jag har en skapande process, och att jag har fått syn på det faktum att det faktiskt händer någonting när jag i stunden inte tror att det händer något alls. De tillfällen som jag under de här veckorna har känt att det jag gör är meningslöst, så har jag då kommit fram till nya orsaker att fortsätta, jag har hela tiden fått hitta nytt fokus och inspiration. Ibland, eller rättare sagt ganska ofta, så har jag behövt hjälp utifrån för att hitta orken och lusten igen. Då har jag vänt mig till mina klasskompisar och träffat dem, eller så har jafg pratat med min sambo för att få ur mig min irritation, har detta inte funkat så har jag i frustration ringt min kära mor för att hitta spåret igen.

Om jag ska välja någonting som under den här perioden har öppnat mina ögon så är det att man måste bryta sina mönster för att kunna tänka nytt och utvecklas. Det är tack vare de här uppdragen vi genomförde i början av gestaltningsarbetet, som till exempel att bryta itu ett föremål, limma ihop det till ett nytt föremål och ge bort det. Jag blev chockad när jag gjorde en utav dessa uppgifter där vi skulle gå vilse i en miljö och förhålla oss till den vilsna känslan. När jag väl hade gjort denna uppgiften så insåg jag att jag kände mig otroligt nyfiken på den miljön jag var i, och detta gjorde att jag verkligen tittade på miljön. Här blev jag inspirerad till att använda någon liknande uppgift i framtiden med mina blivande elever. Jag kom på att man kan använda till exempel den här gå-vilse-uppgiften även i svenskundervisningen, då skulle man kunna få eleverna att skriva en berättelse om vad de tror sker runt nästa hörn, eller hur området är på natten, eller vilka personer som bor där. Tack vare Yoko Onos bok "Grapefruit" (2008) och Keri Smiths bok "How to be an Explorer of the World" (2011) så har jag fått material att använda för olika ändamål i min framtida roll som 4-6 lärare och bildlärare. Dessa två böcker leder mig in till ett helt nytt sätt att tänka och uppleva världen och mig själv.

Referenslista
Smith, K. (2011). How to be an Explorer of the World. London: Penguin books ltd.
Ono, Y. (1964). Grapefruit. Tokyo: Wunternaum press.

Redovisningsbilder

Gött väder idag igen!

Idag var det ju också riktigt skönt ute, men det var lite kallare i vinden, så jag har fått jobba inomhus idag. Mest för att det är riktigt irriterande när jag suttit och klippt ur massa små, tunna blåa strimlor till vattenfallet som råkar blåsa iväg… Inte roligt. Jag har fortsatt likadant som igår, plus att jag har påbörjat skummet där vattenfallet slår mot "marken" eller sjön eller vad man nu ska kalla det.

Såhär var resultatet igår när jag var klar med dagen.

Till slut så såg vattenfallet lite fylligare ut, men min tanke är att inget vitt ska finnas, endast vatten.

Efter denna dagens arbete så ser det ut såhär. Böset under skummet ska inte vara där, det är bara framtida strimlor.

Så, lite ny fart igen

Nu, tack vare min kära mor, så har jag börjat på mitt lilla projekt. Nästa steg för mig var att börja skapa ett vattenfall bakom min kvinna. Så, ut i vårsolen på balkongen!

Min "arbetsplats" =)

Här sitter jag och funderar hur jag ska ha mitt vattenfall. Hur stort ska det vara? Hur ska formen se ut?

Och det här är mitt material, dags att klippa strimmor i olika varianter av blått som ska bilda mitt vattenfall.

Efter dagens arbete, som tog mycket längre tid än vad jag trodde att det skulle ta så har mitt vattenfall på något sätt börjat ta form.

Så här ser min lilla hög av "vatten"-strimlor ut. Det svåraste och mest tidsödande är att leta igenom reklamtidningarna för att hitta matchande färger som jag vill använda mig av. Och sedan går det inte heller snabbt att få till strimlorna eftersom att tidningssidorna är så tunna.

Arg… igen

Här sitter jag och skapar… Och jag kan inte känna någon glädje i det här himla projektet.


Nu har jag ringt min mamma i ren frustration, hon har alltid något klokt att säga. Jag berättade för henne att det här känns helt meningslöst. Här sitter jag och tar höga lån för att sitta hemma och klippa och klistra. Hur kan detta möjligen göra mig till en bättre bildlärare i framtiden??? Hon vände min tankebana genom att säga det här: "Du får låtsas att dina lärare är dina elever och att du nästa vecka ska lära dom någonting."

Ibland behöver man hjälp för att hitta mening med målet.

Första tidningslimmandet

Okej, nu har jag verkligen kommit igång att börja skapa. Det känns verkligen befriande. Jag har valt att tysta ner alla ramar vi har fått om hur man får och inte får göra. Ramarna vi har fått av våra lärare är så enormt öppna och stora, men jag kände mig begränsad och trängd. Så jag bara skapar och har kul.
Jag märkte rätt tydligt att denna tekniken med att limma utklippta tidnings-snuttar så att det bildar det motivet jag vill, det tar en väldans lång tid. Men jag har så pass kul att jag känner att det inte gör någonting att jag sitter i en obekväm ställning timme ut och timme in tills benen har domnat bort och ryggen vill gå av :P

...lite händer

Det svåraste har varit att hitta skuggor i mina urklipp så

 att jag verkligen formar en kropp och ett ansikte så gott det går. 

Jag blev lite missnöjd med området under naveln, 

           så jag limmade om lite

Jag kommer att skapa en omgivning runt henne,

än vet jag inte vad det ska bli för någonting. Jag står mellan valet och kvalet att ta en politisk ställning i val av omgivning, eller om jag ska berätta en känsla som väckts under arbetets minst sagt turbulenta gång...