En reflektion som jag gör av en mer
privat karaktär är de tankar jag har fått genom handledningarna
och min egen process då jag har uppmärksammat att det i fel läge
inte krävs så mycket för att stjälpa intresse och lust hos en
student eller en elev. Jag vet själv att jag har lätt att tappa
mitt fokus om jag inte får uppbackning på att jag gör rätt eller
går åt rätt håll, vilket självklart är meningen med denna typ
av arbetsmetod som vi har jobbat i nu under 4 veckors tid på
HDK/BVK. Jag minns som jag beskrev under min redovisning att vår
bildlärare på högstadiet i stort sett knäckte en klasskompis
självförtroende när vi skulle måla djur under några lektioner.
Jag kommer ihåg att min kompis blev väldigt ledsen av lärarens
kommentar, och idag är jag målmedveten att aldrig utsätta mina
framtida elever för den känslan. Jag ska så gott jag kan lyfta upp
och inspirera elever för att kunna skapa på deras bästa sätt,
inte tvärt om.
En annan dröm som jag bär med mig
från min tidigare yrkeserfarenhet som barn- och ungdomspedagog är
att fånga en grupps intresse och fokus genom att göra en övning
inför ett ämne som jag vill lyfta särskilt mycket. Genom att öppna
med en gemensam övning så väcks nyfikenhet och uppmärksamheten
vaknar till liv samtidigt som att gruppen får en stärkt känsla av
gemenskap och ett sociokulturellt lärande. Under min redovisning
fick ni ta del av den sidan av min pedagogik när ni fick riva sönder
en annan students skiss av något hen håller kärt. Därefter gick
jag just in på diskussionsämnet som handlade om att vi som framtida
lärare inte ska knäcka elevers självförtroende, att vi ska vara
rädda om deras lust. Jag fick en känslomässig reaktion genom att
öppna upp med den övningen, vilket var meningen.
När jag tänker på hur jag kan koppla
och använda min gestaltning, så ser jag framför mig att jag
definitivt ska spara det jag skapat under dessa gestaltningsveckorna.
Jag hade gärna i framtiden använt mitt verk för att visa att det
är möjligt att faktiskt skapa någonting av tidningar som dimper
ner i brevlådan som reklam. Konst kan vara gratis, och genom att
behöva vara kreativ med det ”lilla” man har hemma, så kan
konsten utvecklas och ta nya vägar som man inte såg framför sig
från början. Jag kan även koppla min gestaltning till
kollageskapandet, eftersom att det är det jag faktiskt har gjort
trots att det inte var min mening från början. Jag hade ju en
vision att i pixel-stuk använda färger ut tidningsklipp, istället
för att måla med ordinarie färg.
Det som har varit allra mest
fascinerande för mig under den här perioden är att jag har en
skapande process, och att jag har fått syn på det faktum att det
faktiskt händer någonting när jag i stunden inte tror att det
händer något alls. De tillfällen som jag under de här veckorna
har känt att det jag gör är meningslöst, så har jag då kommit
fram till nya orsaker att fortsätta, jag har hela tiden fått hitta
nytt fokus och inspiration. Ibland, eller rättare sagt ganska ofta,
så har jag behövt hjälp utifrån för att hitta orken och lusten
igen. Då har jag vänt mig till mina klasskompisar och träffat dem,
eller så har jafg pratat med min sambo för att få ur mig min
irritation, har detta inte funkat så har jag i frustration ringt min
kära mor för att hitta spåret igen.
Om jag ska välja någonting som under den här perioden har öppnat mina ögon så är det att man måste bryta sina mönster för att kunna tänka nytt och utvecklas. Det är tack vare de här uppdragen vi genomförde i början av gestaltningsarbetet, som till exempel att bryta itu ett föremål, limma ihop det till ett nytt föremål och ge bort det. Jag blev chockad när jag gjorde en utav dessa uppgifter där vi skulle gå vilse i en miljö och förhålla oss till den vilsna känslan. När jag väl hade gjort denna uppgiften så insåg jag att jag kände mig otroligt nyfiken på den miljön jag var i, och detta gjorde att jag verkligen tittade på miljön. Här blev jag inspirerad till att använda någon liknande uppgift i framtiden med mina blivande elever. Jag kom på att man kan använda till exempel den här gå-vilse-uppgiften även i svenskundervisningen, då skulle man kunna få eleverna att skriva en berättelse om vad de tror sker runt nästa hörn, eller hur området är på natten, eller vilka personer som bor där. Tack vare Yoko Onos bok "Grapefruit" (2008) och Keri Smiths bok "How to be an Explorer of the World" (2011) så har jag fått material att använda för olika ändamål i min framtida roll som 4-6 lärare och bildlärare. Dessa två böcker leder mig in till ett helt nytt sätt att tänka och uppleva världen och mig själv.
Referenslista
Smith, K. (2011). How to be an Explorer of the World. London: Penguin books ltd.
Ono, Y. (1964). Grapefruit. Tokyo: Wunternaum press.
Om jag ska välja någonting som under den här perioden har öppnat mina ögon så är det att man måste bryta sina mönster för att kunna tänka nytt och utvecklas. Det är tack vare de här uppdragen vi genomförde i början av gestaltningsarbetet, som till exempel att bryta itu ett föremål, limma ihop det till ett nytt föremål och ge bort det. Jag blev chockad när jag gjorde en utav dessa uppgifter där vi skulle gå vilse i en miljö och förhålla oss till den vilsna känslan. När jag väl hade gjort denna uppgiften så insåg jag att jag kände mig otroligt nyfiken på den miljön jag var i, och detta gjorde att jag verkligen tittade på miljön. Här blev jag inspirerad till att använda någon liknande uppgift i framtiden med mina blivande elever. Jag kom på att man kan använda till exempel den här gå-vilse-uppgiften även i svenskundervisningen, då skulle man kunna få eleverna att skriva en berättelse om vad de tror sker runt nästa hörn, eller hur området är på natten, eller vilka personer som bor där. Tack vare Yoko Onos bok "Grapefruit" (2008) och Keri Smiths bok "How to be an Explorer of the World" (2011) så har jag fått material att använda för olika ändamål i min framtida roll som 4-6 lärare och bildlärare. Dessa två böcker leder mig in till ett helt nytt sätt att tänka och uppleva världen och mig själv.
Referenslista
Smith, K. (2011). How to be an Explorer of the World. London: Penguin books ltd.
Ono, Y. (1964). Grapefruit. Tokyo: Wunternaum press.